Meny:

 
Köp:

I Sparvens klor

Romanen I Sparvens klor finns ännu inte att köpa.

 

Kurtisanen i gamla Japan

Kurtisaner och geishor var inte samma sak. Förenklat kan man säga att kurtisanerna var prostituerade, uppdelade i nivåer från den lägsta till den allra högsta rangen, medan geishor underhöll gästerna med sång, musik, dans, konversation och liknande, men inte med sex.

Även kurtisaner var skolade i konstarter som sång, musik, poesi, konversation och givetvis dans. Liksom geishorna var de sminkade med vitt puder, röda läppar och var förstås klädda i kimono. De som rörde sig i nöjesdistrikten efter skymningen hade säkert inga svårigheter att se skillnad på en gesiha och en kurtisan. Det fanns strikta regler för hur geishor fick bete sig, just för att de inte skulle sammanblandas med kurtisaner och lågrankade prostituerade och konkurrera om deras kunder. Men för oss européer, ett par hundra år senare, är skillnaderna kanske inte lika uppenbara om vi ser en avbildning. Vid en första anblick kan det vara svårt att skilja dem åt, om en inte vet vad en ska titta efter.

Kurtisaner av hög rang hade råd med påkostade utsmyckningar. Ju mer desto bättre. Kurtisanen här under har en stor mängd dekorerade pinnar och kammar i håret. De hade ofta en ordentligt utsmyckad huvudprydnad i håret, flera kilo tung. Den var prydd av sköldpaddskal, pärlemor, blommor och blad av siden och bladguldsblommor.

En geisha hade en mer sofistikerad stil, med en enda kam och två eller tre hårnålar i sin frisyr. Deras kimonor var enklare än kurtisaernas, mer lika vanliga stadskvinnors. En maiko, eller geishalärling, använde fler dekorationer, lite annorlunda sminkning, mer färgglada kimonor och röd färg på den understa kimonons krage, jämfört med en färdigutbildad geisha.

En anmärkningsvärd skillnad mellan de båda yrkesgrupperna var att kurtisanerna under en del tidsperioder var tvungna att knyta det breda, dekorativa skärpet, obi, fram på magen för att signalera sin status som prostituerad. Enligt en del källor symboliserade det att knuten kunde lösas upp av "rätt" man. Med andra ord, den som betalade.